Står du i valet och kvalet om du ska skaffa en valp eller omplaceringshund? Hane eller tik, kastrerade eller okastrerad. Det finns några saker jag personligen känner är viktiga att lyfta för nya perspektiv. Har man kunskap och klarhet i vad man tycker redan så är det upp till var och en att skaffa vad man vill det är inte för att övertala någon. Jag har inte blandat in hundraser utan utgår bara från hund i sig.

När jag skaffade min första egna hund så blev den en omplacering som vid den tiden var 3 år gammal, jag minns att det ända jag tänkte var att jag inte ville ha en valp. Det var för tidskrävande då jag jobbade heltid. Vid den här tids-punkten hade jag ingen erfarenhet eller kunskap om hundars psykologi. När jag bestämde mig för hunden var det endast av att ha träffat han 1 timme i ägarens hem, sen tog jag med han hem. Så här skall man inte göra!!!! Om du redan överväger att ta en omplaceringshund så är det viktigt att du provar den minst en vecka om du får bestämma fritt. Ibland går de snabbare för en hund att bli sig själv med en ny människa i ett nytt hem och ibland längre. Men de man kan kolla efter är sånt som är viktigt för din livsstil tex. miljöerna hunden ofta kommer vistas i och listan fortsätter till en oändlighet med situationer där hunden kommer leva. På den tiden du har hunden på prov får du chansen att lära känna hunden och om den skulle passa in i dina kriterier och ditt liv, om ditt liv nu är lite begränsat. Om ditt liv inte är begränsat och du har space för en hund som kan få utvecklas till sin fulla personlighet och potential så kan de vara en idé att skaffa valp, om du kan va hemma valptiden vill säga. Tänk på att du inte kan lämna en valp ensam hemma förens den är kanske 8 mån och lite mer mogen, och då såklart att du har tränat hunden på de innan. Det är väldigt speciellt och kul att få följa en hund från så liten till stor. Detta är allt utifrån eget huvud och man kan tycka olika här, det är inte svart eller vitt, rätt eller fel.

Åsikt

Fördelar omplaceringshund:

• Du vet vad du får! Varför? eftersom hunden är färdig växt mentalt och grund egenskaper lär synas. Utgår från att man tar en hund på 3 år+ i exemplet.
• Du ger en hund, som inte någon ville ha en chans till ett fint liv.
• Du minskar svinnet på hemlösa hundar, som bara väntar och väntar i hem där dom är oönskade eller i hundstall.
• Du slipper valptidens jobbiga bitar (en vuxen hund kan ioförsig bli som en valp en liten period i början när den flyttat).
• Om de är en hund med problembeteenden som det ofta kan vara så har du en otrolig chans till att hjälpa den hunden att bli förstådd (om du har tid och intresse som du måste ha om du tar en omplacering me problem) och du lära dig en massa själv. Sånt som man betalar dyrt för att utbilda sig i 😉
• Störst av allt är att vi tar hand om de som redan finns och behöver oss. Det är alldeles för många hundar som är till omplacering men de finns för liten efterfrågan.

Nackdelar omplaceringshund enligt mig.

• Om hunden kommer från ett traumatiskt förflutet kan de finnas saker som sitter väldigt djupt och som kan bubbla upp när du minst anar de.
• Om hunden kommer från gatan eller annan oseriös uppfödning kan de bli dyrt och tråkigt😩 om hunden inte skulle vara hälsosam pga. avel.
• Många inlärda tråkiga beteenden eller erfarenheter kan sitta väldigt djupt rotade.

Fördelar valp:

• Du har chansen att forma hundens vardagliga beteenden i hemmet som kan vara väldigt skönt för dig och hunden. Hunden har kontroll och är trygg i alla situationer.
• Du har chansen att prägla hunden kring allt du vill den skall klara av, som barn, katter, båten, bilen, trafiken.
• Tar du valpen från en etablerad uppfödare (Skk) så har du klarhet i att dom har avlat på hälsotestade och mentaltestade individer som sannolikt ger en frisk avkomma.

Nackdelar med valp bara enligt mig:

• Hunden som vuxen kan bli precis hur som helst. Du kan aldrig vara säker på att hunden kommer bli som du vill ha den mentalt. Man inte kan se alla egenskaper och beteenden när den är 8 veckor. Valpen kan alltså bli precis hur som helt, du har inte en aning.
• Den kan vara född med rädslor eller aggresivitet som är två rotade starka känslor som styr många beteenden som: överdrivet vaktande, hundkonflikt benägen, svårt att komma ner i varv/skällande, separationsångest för att bara nämna några symptom.
• Hunden mellan 8 veckor och 2 år kostar mycket tid tålamod och pengar i min värld.

Jag hoppas inte de här låter arrogant för ni vet att jag älskar alla hundar oavsett form och beteenden, det är ingen hund som inte är perfekt, alla är perfekta. Men de här är bara praktiska skäl som jag brukar ha i mina tankar.

Mer om valp risk…

Oavsett hur många meriter en uppfödare har så kan de alltid bli någon valp med rädsla eller aggression som kan utvecklas till att bli ett hinder i det hemmet den hamnar. Kom ihåg att ingenting är ett problem om man inte väljer att göra de till ett. Låt mig ta ett exempel, om du är en familj som vill ha en sällskaps hund. Dina kriterier är att den skall fungera i er vardag som är att vara med på jobbet med kollegorna och vissa dagar vara ensam hemma 4 timmar. Om hunden är då född med stark rädsla och lite reservation och skygghet mot nya människor och som dessutom är väldigt vokabulär (skäller). Hunden är också väldigt högkänslig för att bli lämnad ensam och om den blir de så betyder de ett högt stresspåslag för hunden. Familjen kanske heller inte har något större intresse i att träna hund på de sättet som ett beteende kopplat till genetik och känslor innebär (svårt). Nu kan du tänka dig själv hur det kan bli, oavsett om du tränat lite så kan de betyda att du behöver träna konsekvent dygnet runt och gå igenom olika jobbiga känslor som tillslut leder till att familjen omplacerar? kanske, högt sannolikt scenario. Om du har space och intresse för vad som kan komma bli så tycker jag absolut att du skall ta en valp, det är också underbart. Men i många fall så hamnar hundarna på blocket när dom är runt 6 månader – 1 år för att dom inte fungerar i den familjens levnadsförhållanden. Jag tycker inte att en hund skall behöva leva upp till nånting. Utan bli accepterad för precis hur den är och få utvecklas till den fulla potential och blomma den var menad att bli. Min upplevelse är att alla hundar är perfekta och i rätt liv och miljö så kommer dom fungera hur bra som helst.

Jag vill ändå slå ett slag för att ta hand om dom vuxna hundar vi redan har istället för att producera och producera nytt. Jag säger inget om det fantastiska arbete många uppfödare gör för att få fram friska raser de är jätte. Vad har jag för bevis bakom för att säga såhär? Jag hade säkert kunna ha bättre statistik på hur många procent som blir problematiska av dom som kommer från etablerad uppfödning om jag hade träffat fler är ca 3oo som jag utgår från. Så ni förstår ju att de blir inte så svart på vitt utan det här är några argument och tankar bara. Jag säger inte att såhär är de. Jag vet att en stor del av mig att jag känner så starkt för gatuhundar och omplaceringar är för att jag triggas lite av all prestige uppfödare har för sig med utställningar tävlingar och tester. De blir lite som att lägga över sin fåfänga på hunden för mig, men vill man de så är de okej. Slutligen om du fortfarande tycker att jag får det att låta som att valp är en sån kindersuprice så är de för att min erfarenhet har visat att även hur fina linjer och avelsarbetena är så har jag sett att de blivit en och annan kindersuprice ja. Men de är bara mina erfarenheter. Jag har inte träffat 300000 hundar från bra avelsarbete nej men jag hoppas du haft trevlig läsning och lärt dig något nytt. Vore kul att ta del av uppfödares konstruktiva kritik på just detta. 🙂

Läs mitt förra valp inlägg här valpblogg

Ha en fin kväll!